Alan García Pérez
 |
Den här artikeln behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2014-10) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan. |
| Alan García Pérez | |
 Alan García Pérez, 2010. | |
| Född | Alan Gabriel Ludwig García Pérez[1] 23 maj 1949[2][3][4] Lima, Peru |
|---|---|
| Död | 17 april 2019 (69 år) Lima[5], Peru |
| Medborgare i | Peru[6][7] |
| Utbildad vid | Universidad Complutense Pontificia Universidad Católica del Perú Université Panthéon-Sorbonne[8] Université Sorbonne Nouvelle Universidad Nacional Mayor de San Marcos  |
| Sysselsättning | Politiker[9][10], jurist[11], sociolog[11], författare, advokat, republikens president[12] |
| Befattning | |
| Member of the Constituent Assembly of Peru 1978 Constituent assembly of Peru (1978–1979)[13] Ledamot av Perus deputerandekammare Perus kongress 1980-1985, Limas valkrets (1980–1985)[14] Perus president (1985–1990) Perus president (2006–2011) | |
| Politiskt parti | |
| Alianza Popular Revolucionaria Americana | |
| Maka | Carla Buscaglia Castellano Pilar Nores (g. 1978–2010) |
| Barn | Carla García Buscaglia (f. 1975) |
| Utmärkelser | |
| Kedja av Isabella den katolskas orden (2008)[15][16] Mugunghwaorden San Martín Befriarens orden Ungerska förtjänstorden Sloveniens särskilda förtjänstorden | |
| Namnteckning | |
 | |
| Redigera Wikidata | |
Alan Gabriel Ludwig García Pérez, född 23 maj 1949 i Lima, död 17 april 2019 i Lima,[17] var en peruansk politiker som var landets president 1985–1990 och 2006–2011. Hans presidenttid 1985–1990 kännetecknades av utbrott av hyperinflation, socialt kaos, brott mot de mänskliga rättigheterna och ekonomisk nedgång.
Då polis skulle gripa García 2019 sköt han sig själv i huvudet och fördes omedelbart till sjukhus, där han avled.[18][19]
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Före presidentskapet
[redigera | redigera wikitext]Alan García föddes i en peruansk medelklassfamilj som hade nära förbindelser med APRA-partiet (Alianza Popular Revolucionaria Americana, APRA). Garcías far, Carlos García Ronceros, var sekreterare för APRA under Manuel A. Odrías regering, som hade förklarat APRA som illegalt. Fadern blev arresterad och satt fängslad i fem år för sin militanta politik.
Alan García började skolan vid Colegio Nacional José María Eguren i Barranco, södra Lima. Han fortsatte till universitetsstudier vid Pontificia Universidad Católica och avlade juristexamen vid San Marcos universitet i Lima 1971. García ville öka sin akademiska karriär och flyttade till Europa, där han började studera i Madrid på Universidad Complutense. Han tog där examen i statskunskap, vilket gav honom doktorsgrad i politisk vetenskap. 1973 fortsatte han att studera vid Paris universitet, där han senare tog examen i sociologi.
Efter att ha levt många år i Paris återvände han till Peru 1978. Då skulle en övergång ske från militärt styre till civil regering och bildandet av politiska partier tilläts.
President 1985–1990
[redigera | redigera wikitext]Den unge och karismatiske García valdes till president den 14 april 1985 med 45% av rösterna i första valomgången. Eftersom han inte hade fått 50% av rösterna vilket fordrades för att vinna omröstningen ställdes han i en andra valomgång emot den tidigare borgmästaren i Lima Alfonso Barrantes Lingán som representerade den förenade vänstern Izquierda Unida. Men Lingán, trots att han var en stark presidentkandidat, drog sig tillbaka och beslöt att inte delta i den andra omgången, för att inte förlänga den politiska osäkerheten i landet. García svor presidenteden 1 juni och tog över ämbetet 28 juli 1985. Det var första gången i sin 60-åriga historia som det populistiska APRA-partiet hade fått makten i Peru. García blev Sydamerikas yngste president och fick smeknamnet Sydamerikas John F. Kennedy. Han var endast 36 år gammal.
Trots hans stora popularitet bland de peruanska väljarna blev det under hans presidentperiod utbrott av hyperinflation. År 1990 nådde den 7 649 % och hade mellan juli 1985 och juli 1990 en sammanlagd effekt på 2 200 200 % och kom att i grunden destabilisera den peruanska ekonomin.
På grund av en sådan kronisk inflation ersattes den peruanska valutan Sol (uttalas "såll", och betyder sol) av Inti (quechua, betyder också sol) i mitten av 1985. Intin ersattes sedan av den nya solen i juli 1991. Den nya solen hade då ett kumulativt värde av 1 miljard gamla sol. Under hans administration föll den årliga per capita-inkomsten till 720 USD (lägre än 1960 års nivå) och bruttonationalprodukten föll 20%. Vid slutet av hans valperiod var valutareserven minus 900 miljoner USD.
García försökte att nationalisera bankerna och försäkringsbolagen. Han ådrog sig kritik från världsbanken och finansvärlden i stort[20] genom att ensidigt fastställa ett tak för återbetalning av utlandsskulderna – 10% av BNP. Detta ledde till att Peru isolerades från den internationella finansvärlden fram till dess att Garcías efterföljare Alberto Fujimori löste frågan i början av 1990.
Den ekonomiska turbulensen ledde till sociala spänningar i Peru och bidrog delvis till framgång för den våldsinriktade och maoistinspirerade rörelsen Sendero Luminoso. Garcíaadministrationen sökte utan framgång en militär lösning på den växande terrorismen, med brott mot de mänskliga rättigheterna som fortfarande är under utredning. Utredningarna innefattar Accomarcamassakern, där 47 bönder sköts till döds av peruanska beväpnade styrkor i augusti 1985, Cayaramassakern i maj 1988 där omkring 30 personer dödades och ett dussintal försvann, och den summariska avrättningen av mer än 200 fångar under fängelseupproret i Lurigancho, San Juan Bautista (El Frontón) och Santa Bárbara 1986. Enligt en officiell undersökning försvann uppskattningsvis 1 600 personer under Garcías presidentperiod.