Hoppa till innehållet

Allhjulsdrift

Från Wikipedia
Skiss över en bil med frontmotor och fyrhjulsdrift.

Allhjulsdrift betyder att ett fordon har drivning på alla hjulen. Benämningen fyrhjulsdrift kan även användas när det gäller till exempel en personbil.

Typer av allhjulsdrift

[redigera | redigera wikitext]

Allhjulsdrift kan vara antingen urkopplingsbar eller permanent inkopplad. Ett fordon med permanent inkopplad allhjulsdrift, och som normalt körs på torr asfalt, måste ha någon typ av slirkoppling eller differentialväxel mellan framaxel och bakaxel, annars kommer de ingående komponenterna ett utsättas för kraftigt slitage. Ett exempel på sådant fordon är Lada Niva där man även kan låsa mellandiffen ett annat exempel är Jeep. För ett fordon som huvudsakligen körs i terräng eller på halt underlag kommer hjulen att slira något mot underlaget och sådan anordning är därför ej nödvändig.

Den vanligaste formen av allhjulsdrift för personbilar innehåller en slirkoppling, en viskokoppling eller en haldexkoppling, som fördelar det drivande momentet mellan fram- och bakaxel. På en del exklusivare personbilar med drivning på fyra hjul sitter en torsendifferential mellan axlarna.

För terrängbilar används ofta en separat fördelningsväxellåda med vilken man kopplar in eller ur allhjulsdriften beroende på körförhållanden.

Sexhjulsdrift

[redigera | redigera wikitext]

På vissa militärfordon förekommer även sexhjulsdrift eller 6×6. Det är lastbilar med boggibakaxel som har drivning på både fram- och bakaxlarna. Vid vanlig körning driver endast ena bakaxeln. Den andra bakaxeln och framaxeln kopplas in via ett reglage bredvid växelspaken. Militära terrängbilar från bland annat Volvo brukar kunna ha 6×6. Vissa entreprenad- och skogsmaskiner har konstant sexhjulsdrift. Dumper, skotare, skördare och