Olaus Magnus
- För andra betydelser, se Olaus Magnus (olika betydelser).
| Titulärärkebiskop Olaus Magnus | |
| Kyrka | Romersk-katolska kyrkan |
|---|---|
| Stift | Uppsala katolska stift |
| Period | 1544–1557 |
| Företrädare | Johannes Magnus |
| Efterträdare | Laurentius Petri Nericius |
| Akademisk titel | Baccalaureus 1514 Magister |
Persondetaljer | |
| Född | Oktober 1490 Skänninge, Sverige |
| Död | 1 augusti 1557 Rom, Italien |
Olaus Magnus (latinisering av Olof Månsson[1]), född i oktober 1490 i Skänninge, död 1 augusti 1557 i Rom, var en svensk präst, titulärärkebiskop av Uppsala katolska stift samt diplomat, humanist, etnolog och kartograf. Olaus Magnus och hans bror Johannes har kallats de första svenska humanisterna. Till deras förtjänster räknas att de ökade intresset på kontinenten för Norden, liksom de nordliga folkens anseende.
Biografi
[redigera | redigera wikitext]Åren i Sverige
[redigera | redigera wikitext]Olaus Magnus föräldrar var borgaren Måns Petersson i Linköping och Kristina. Han var bror till den svenske katolske ärkebiskopen Johannes Magnus.
Han gick i skola i Linköping och Västerås, studerade i Rostock[2] och troligen Köln; baccalaureus 1514, magister. Olaus Magnus reste genom Norrland 1518–1519 där han sålde avlatsbrev och skaffade sig kunskaper om kulturen där. Resan var ett uppdrag av Arcimboldus, en apostolisk kommissarie, som företrädde kurian, och hade även politiska motiv då kusten härjats av danskarna.
Efter att ha tjänstgjort som kanik i Uppsala och Linköping, vistades han 1520 i Stockholm, och blev då vittne till Stockholms blodbad. Ungefär samtidigt utnämndes han till kyrkoherde där. Han utsågs till Domprost i Strängnäs 1523, och fick samtidigt i uppdrag att resa till Rom för att framföra Sveriges önskemål om tillsättandet av vissa ämbeten, särskilt för att få påven att godkänna brodern som ärkebiskop. Han meddelade då Vatikanen den religiösa utvecklingen i landet; Olaus Petri hade redan i tre år förkunnat Luthers lära. Året innan Gustav Vasa började visa tendenser på genomdrivande av liturgisk reformation vid kyrkomötet i Örebro 1529, hade han givit Olaus Magnus i uppdrag att förhandla om ett förbättrat handelsläge med Nederländerna, som hade flera Hansastäder och regerades av Habsburgarna. Då reformationen infördes 1527 tvingades dock Olaus Magnus jämte brodern till landsflykt, och begav sig då till Danzig, eftersom relationen till Rom var spänd.